Jag minns när du fick Ida då vi var tonåringar, Hanna och jag var så avundsjuka! Sedan har ju Ida funnits där och haft ett långt härligt liv. Det är ju både en tröst och gör allt lite mera sorgligt! Jag blev så ledsen när jag läste din blogg i morse (läste inte igår) så jag började gråta. Tack och lov så hade inte min kollega som jag delar rum med kommit än :-)
Det är iallafall en tröst att du hann träffa Ida en sista gång.
Många kramar!
1 kommentar:
Tusen tack för fin hälsning.
Helt enig i det du skriver. Det är inte lätt att ta avsked. Beslutet om avlivning är inget man tar lätt... Men det är en viktig del av det att vara djurägare att alltid tänka på djurets bästa.
Det är trots allt en liten tröst att hon har det bra nu (jag väljer att tro att hon har det bra). Hon förtjänar det bästa.
2008 har inte varit ett bra år för mina djur... Först dog Orvar, nu min älskade hund... och jag var beredd på att det inte skulle gå bra med Tamina heller (men nu ser det dock som tur var ut som om det skall kunna gå bra med henne /benet).
Skicka en kommentar