fredag 9 april 2010

Åter igen rörs jag till tårar över den tapperhet Mishelle och hennes familj visar...

....i deras svåra kamp. Jag förundras över den positiva energin som Vidar utstrålar i sina inlägg på Norge-Peru bloggen och hur han, trots den situationen de är i, kan se så mycket positivt och gång på gång uttrycka sin tacksamhet mot vårdpersonal mm. Jag är säker på att en sådan attityd måste vara det bästa han kan göra för Mishelle och resten av familjen.
Styrkekramar från oss i Krokstrand!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ja syster du samlar mina tankar så klokt.
Våra tankar går oxå till michelle med familj!
Många kramar till hela familjen, vi följer er kamp och tänker mycket på er!
/ Hanna

Anna Andersson sa...

Jag håller verkligen med Sara om att det är starkt gjort!