Då har man återigen blivit en turistattraktion...

Det händer varje sommar. Min arbetsplats förvandlas från en seriös forskningsstation till en turistattraktion. Semesterfirare flannerar genom vår anläggning (mestadels utomhus lyckligtvis!) och tar kort och tittar. Just nu jobbar jag med ett experiment ute på bryggan, härligt i det här underbara vädret som vi har. När jag som bäst sitter och filmar så dyker det upp en turist (eller oftast en hel familj faktiskt): "Vad gör du?" kommer en nyfiken fråga (från pappan oftast). "Arbetar!" har man lust att säga då, men hejdar sig i tid och får förklara. Trots allt så är det ju den där pappan och alla andra skattebetalare i Sverige som faktiskt har finansierat min tjänst -så lite får man väl bjuda till :-) Men framförallt så är det ju roligt att de är intresserade och faktiskt lägger en stund av sin semester på att besöka vår forskningsstation.

Igår var vi på dagis på kvartsamtal. Sebastian är så duktig; personalen är lika imponerade som vi över hans språkliga begåvning. Här om dagen så hade de haft en ordlek för fritidsbarnen där man vände på ord och så skulle man gissa på vilket ord som gömde sig i de nya ordet. Till exempel: "Batmord"="Matbord". Sebastian lyssnade uppmärksamt. 2 dagar senare så gjorde man om samma lek och nu var det Sebastian som ropade ut rätta svaret först av alla, så att fröknarna till slut fick säga åt honom att låta de andra barnen vara med och gissa också. En annan dag så räknade han plötsligt till 10 på engelska! Det hade han lärt sig ur en sång som de sjungit på dagis, men han hade plockat ut siffrorna från sången och använde för att räkna sina leksaker. Det händer ju att Sebastian ramlar och skrubbar sig också, som häromdagen. Jag frågade om han hade blivit ledsen och gråtit då. Han svarade "Jag fällde en tår, först trillade en ner för ena kinden och så kom en till. Sedan föll en på vänster kind och så en rann ner för näsan." Han är väldigt dramatisk när han berättar :-)