Jag har ju kallat min katt Galadriel för knas-katt några gånger, ibland ganska välförtjänt faktiskt. Men ibland är hon faktiskt inte så dum. Förra veckan, när jag hade varit ute på sjön och plockat snäckor och stått med händerna i iskallt vatten hela dagen, så hade jag en hemsk ledvärk i ena armen på kvällen. Jag hade lagt mig i soffan och dragit en filt över mig då Galadriel kom. Hon har för vana att komma och gosa när Sebastian har somnat och jag slappar framför TV:n, då vill hon bli klappad och lägger sig på min mage och spinner. Den här gången var det annorlunda, hon klev inte upp på min mage utan på min värkande arm och började trampa. Efter några minuter blev jag medveten om att hon bara fortsatte att trampa, hon lade sig inte till rätta som hon brukar utan trampade och masserade min arm med fyra tassar. Massagen pågick i minst 5 minuter och det var jätteskönt! Annars brukar hon trampa en liten stund, men max 1/2-1 min. Så det här var anmärkningsvärt länge. Jag tror att hon på något vis kunde känna av att jag hade ont i armen och att hon medvetet försökte hjälpa mig (vilket hon också gjorde).
Galadriel är verkligen en speciell katt och extremt lojal, ibland på gränsen till besatt.
Jag har ju alltid kommit först i hennes värld, sedan har Leo och Thomas liksom accepterats i värsta fall (om jag inte finns på plats). När Sebastian kom in i familjen så trodde jag att det kunde bli problem, att Galadriel skulle bli avundsjuk. Men Galadriel har nog från första början betraktat Sebastian som en förlängning av mig och därmed avgudat honom också, trots alla slag och sparkar hon får. Men nu börjar Sebastian förstå hur han ska bete sig med katterna och klappar gärna och vill hjälpa till att kamma dem osv. "Jag ÄLSKAR mina katter!" brukar han säga!
